Halt! Här får ingen passera, här kommer ingen förbi.

Du kommer aldrig över nåt mera så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat Susanne stå och gestikulera.

Jag har gått här i tjugo år snart men med en K-pist är det svårt att

diskutera.

Jag gick långsamt hemåt, hemåt den kvällen. Skulle jag få se henne igen?

Hjärnan värkte, hjärtat värkte. Skulle jag bli hel igen?

En dag så stod, så stod den bara där, en mur mellan mej och den jag hade kär.

Vi bor två kvarter ifrån varann men en grå prick är det enda jag ser av Susanne.

Vi skulle få leva här

Vi skulle få leva här

Vi skulle få leva här

vi skulle få leee-leva här.

Alla vackra rosor är våta av blodet från ert heliga korståg.

Jag ska aldrig förlåta det som hände vid mu-uren.

Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly. Jag vill se hennes kropp,

jag vill smeka hennes hy,

höra hennes stämma, vara henne nära. Jag ska viska i hennes öra.

Vi skulle få leva här

Vi skulle få leva här

Vi skulle få leva här

vi skulle få leee-leva här.

Ja jag vet, jag vet precis hur, jag flyger över eran mur.

Å jag vet, å jag vet,  Jag vet precis hur.

"I´ll be the acid spy".  Jag gör vad jag vill. Jag vet precis hur...

Chorus again and fade out...