Märk hur vår skugga, märk Movitz, mon frère

Under ett mörker sig slutar

Hur guld och purpur i skovelen där

Bryts till grus och klutar

Vinkar Charon från sin brusande älv

Och tre gånger sen dö’grävaren själv

Mer du din druva ej kryster

Så därför Movitz kom hjälp mig och välv

Gravvård över vår syster

Ack, längtansvärda och bortskymda skjul

Under de susande grenar

Där tid och döden, en skönhet och ful

Till ett stoft förenar

Till dig aldrig avund sökt någon stig

Eljest lyckan uti flykten så vig

Aldrig kring grifterna ilar

Ovan där väpnad vad synes dig väl

Bryter fromt sina pilar

Lillklockan klämtar till Storklockans dön

Lövad står kantorn i porten

Och vid de skrålande gossarnas bön

Helgas denna orten

Vägen upp till templets griftprydda stad

Trampas mellan rosors gulnande blad

Multnande plankor och bårar

Tills dess den långa och svartklädda rad

Djupt sig bugar med tårar

Så gick till vila från slagsmål och bal

Grälmakar Löfberg, din maka

Där dit åt gräset, långhalsad och smal

Du än glor tillbaka

Hon från Dantu-bommen skildes idag

Och med henne alla lustiga lag

Vem skall nu flaskan befalla?

Thorstig var hon och urthorstig är jag

Vi är thorstiga alla