Det sas på radion, tidvis uppehåll i svealand och tänkte uppehåll

är bra men inte nog jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring.

Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit,

står och tittar ner på gatan, bakom rullgardinen och vet att det

är vår och att varje slant hon inte slängt har varit en onödig besparing.

Och radion spelar låtar som hon glömt.

Allting är minnen och man drömmer som man har drömt och säger

Här i bland ruinerna

Bland torra salta tårar

Här bakom rullgardinerna

Och alla uteblivna vårar

Här under askan av sönderbrända drömmar,

ska vi nu bygga nånting större.

Det står en man nere vid stationen och citerar nåt ur gamla

testamentet och det syns så väl att han ljuger när han talar om

sin godhet och om satan och om livet som ett liv man borde skämmas för.

Hon står och sneglar ner på torget där han predikar all sin rädsla inför

Jesus och hon tänker "Jag vill aldrig vara rädd igen"

Och kväll blir natt och tankarna förstora.

Du sjönk för djupt, nu har hon inget att förlora. Hon säger

Här ibland ruinerna

Bland torra salta tårar

Här bakom rullgardinerna

Och alla uteblivna vårar

Här under askan av sönderbrända drömmar,

ska vi nu bygga nånting större.

Jag går och aktar mig för vintern och för gråten och den stora depressionen

Jag har liksom gömt mig i ett halvår under täcket för att skydda mig mot

ensamheten och tvivlet och mot tomheten efter explosionen

Och jag ser stormen komma närmre och jag väjer

Tills hon ringer och jag svarar och hon säger...

Här i bland ruinerna

Bland torra salta tårar

Här bakom rullgardinerna

Och alla uteblivna vårar

Här under askan av sönderbrända drömmar,

ska vi nu bygga nånting större.